Familjen Stambej

Nu har Melvin passerat två veckor och den första tiden här hemma har gått bra. Vi har tagit det lugnt och myst här hemma, hela familjen. Det känns lite tråkigt att Stefan ska börja jobba nästa vecka, men vi ska nog klara oss riktigt bra under dagarna och längta efter att pappa Stefan ska komma hem till oss. Det vi förundras över är hur mycket en sådan här liten människa kan förbruka så MÅNGA blöjor under en dag. Nu har vi inte räknat hur många men det känns som om man alltid byter blöja på honom. Melvin älskar att "snutta" och vi har därför börjat introducera nappen för honom, för att mina bröst ska få vila.

Melvin växer så det knakar...i veckan har vi haft hembesök av BVC, som bl.a. vägde Melvin och han har nu passerat 2840 gram, vilket är en rejäl viktökning sedan vi kom hem från BB. Det känns skönt och tryggt att veta att amningen fungerar som det ska och att Melvin får bra med mat. Nu väntar vi bara på att "bebishullet" ska komma. Framöver ska vi gå till BVC en gång i veckan för att väga och mäta lilla Melvin. Det ska bli kul att följa hans kurva och se hur han utvecklas.

Själv känns det som om jag har landat lite i rollen som mamma och att kroppen börjar bli "normal" igen. Återhämtningen har gått bra och det ska bli skönt att börja få tillbaka lite energi och fart i benen. Jag har även fått egen tid under dessa dagar, nu när Stefan är hemma, och passade då på att gå till frisören. (se bilden nedan)

Melvin i mammas famn

Idag har Melvin haft besök av sin kusin Amelia och hennes föräldrar. Amelia var till en början lite avvaktande mot lilla Melvin men nyfikenheten tog överhand och hon ville gärna klappa honom och titta på honom. Amelia fick lite förträning med ett liten bäbis, då hon snart ska axla rollen som storasyster. 
Melvin uppvaktades med mera blommor och paket och vi vill passa på att TACKA alla ni som uppvaktat Melvin. Många fina kläder har det blivit, även om han behöver några veckor för att växa i dem. Nedan kan ni se en bild på de fina blommorna som han har fått.  

Kusin Amelia med familj spanar in Melvin


Melvins blommor

Vilka fina buketter vi har här hemma nu! Lite rolig med en blomma fylld med blöjor

Äntligen är väntan över. Det blev som mamma trodde, Plutten var en liten pojke som ska heta Melvin. Melvin fick se dagens ljus igår vid 19.45. Då var det en slutkörd mamma som kunde få upp honom på bröstet och känna stoltheten växa samtidigt som smärtorna försvann. Själva förlossningen tog 8 timmar och det var riktigt kämpigt på slutet. Som en del vet hade ju Camilla fått vara inlagd på BB för observation och smärtstillande ett antal dagar då  ena njuren orsakade smärtor. Det innebar att man valde att sätta igång henne under gårdagen. Inte den bästa uppladdningen, men Camilla var stark och det är en mäkta imponerad Pappa som nu sitter och njuter av att få kalla sig pappa. Mer detaljer om själva förlossningen kommer rapporteras av Camilla senare. Vi är ännu kvar på BB för återhämtning och se att allt är som det ska med både mor och barn.
Ska bara på begäran lägga upp någon bild på vår lilla guldklimp.

Invägning av Melvin, 2565gram och 46cm lång


Melvin sover så sött

Nu går vi in mot sista veckorna av graviditeten. Hur lång tid det är kvar är nu helt upp till "Plutten" beroende på när han/hon bestämmer sig för att skåda dagens ljus. Vår förhoppning är att det gärna får komma innan beräknad tid så inte magen hinner bli allt för stor. I måndags var det uppmätning med ultraljud och det var en rejäl viktökning som skett under de senaste två veckorna, vilket också börjar kännas i magen. Nu väger "Plutten" 2.2kg, vilket innebär att den ökat med 350gram på två veckor.

De senaste veckorna har det varit fullt hus hos Stambej/Ahlström, vilket har varit roligt. Vi har haft besök av Stefan föräldrar, Kalle & Inger, som hjälpte oss att tapetsera fondväggen och klistra och göra i ordning trappstegen. De fick arbeta från morgon till sen eftermiddag. Vi belönade dom med en middag på den nya fiskrestaurangen i stan, ett trevligt slut på en härlig helg. Vi har även haft besök av Amelia med familj. Vi tjejer har fått roat oss på egen hand medan grabbarna har varit ute på golfbanan och testat sitt tålamod. Tur att de båda två är på samma nivå, så att de kommer hem med ett leende på läpparna. Som ni ser på bilderna nedan så har det varit full rulle med Amelia, som gärna hittar på nya upptåg och vill gärna leka hela tiden. Amelia tyckte att det var riktigt roligt att sitta i trappen och leka/sjunga och testa Stefans fina ytterkläder. Amelia visade sig ha samma smak som Stefan gällande DIF:s fina färger.

Detta händer med kroppen kommande vecka:
Vid varje Mvc-besök görs de vanliga rutinkontrollerna av ditt blodvärde, blodtryck, barnets hjärtfrekvens, position och tillväxt. En del kvinnor upplever att de känner sig nedstämda mot slutet av graviditeten. Orsakerna kan vara en mängd olika saker: oro inför förlossningen, trötthet på grund av sömnbrist och längtan efter att graviditeten ska vara över. Försök att få tid för dig själv och tala med din barnmorska på MVC. Mot slutet av graviditeten undersöker barnmorskan hur barnet ligger. Barnet vikt ökar snabbt. Det kan växa med upp till 28g om dagen. Barnet rör sig mindre nu. De stora kroppsrörelser du kände tidigare är små stötar från fötter och knän. Alla inre organ är färdigbildade och i tarmarna finns en grönsvart, klibbig avfallssubstans som kallas barnbeck. Det består av utsöndringar från matsmältningssystemet blandat med lanugohår, gallpigment och celler från tarmväggen. Barnbecket kommer att tömmas ut antingen före eller efter födseln. Nu börjar moderkakan åldras och dess uppdrag att förse ditt barn med näring är snart avslutat.

Nu när det VERKLIGEN börjar närma sig slutet börjar man inse att man måste fixa vissa saker innan tiden på BB. Jag ska ta ställning till vad jag kan tänka mig för smärtlindring under förlossningen och hur vill jag att det ska vara och vad ska jag ha med mig dit...väskan ska packas i helgen och en förlossningsplan ska göras. Allt för att vi ska vara förberedda och redo om det skulle hända nu. Svårt att veta hur man ska uppleva smärtan som kommer att komma, men samtidigt är jag upprymd över att få vara med om den här händelsen. Alla säger ju att detta är så häftigt och smärtan som infunnit sig försvinner direkt när man äntligen får träffa den lilla.



Amelia visar dem rätta färgerna


Tränar Imse vimse spindel med Amelia


Kalle visar hur tapesering ska gå till


Inger tejpar trappstegsmattor för fullt


Magen vid 37 fullgångna veckor